Sandra

Ikväll for jag med Belle till Pontushallen och kollade på basket final, det var ruskigt trevligt må jag säga! Efter den hoppade vi på cyklarna och trampade hemåt, men stannade till vid en brygga och la oss och kollade upp i den blåa himlen. Det hördes ett kluckande ljud och jag kunde nästan höra hur sommaren är på väg till våra liv. Dock så påminde kylan att det inte riktigt är sommar ännu, så vi hoppade på cyklarna och for hem till värmen...


There's always some reason to feel not good enough

21 januari 2008. Härmed förklarar jag denna dag för världens hemskaste!
Dagen började med att jag var tvungen att starta datorn mitt i all morgonhets, för att hitta en bättre vetenskaps artikel, eftersom jag var väldigt osäker på den jag hade valt. I och med att jag satt där vid datorn och skrev ut detta så höll jag på att missa bussen. Jag hann dock med bussen, men då höll Belle på att missa den, men tur som var så hann hon också med den!
   Sen gick vi och åt lunch, eller åt och åt, vi petade lite försiktigt i maten för att sen slänga den och gå på gympan. Catte hade med sin en basketboll så vi satte igång att spela lite på skoj. Jag, Belle o Markus på ena laget och Catte, Hjalle och Simon på det andra. Det gick bra till en början, tills Hjalle kastade basketbollen rakt i mitt huvud så jag trodde jag tappade alla tänder i hela munnen! Gjorde ont som tusan. Ja, och sen efter denna lilla olyckshändelse, så hade hela klassen vollyboll, och vad tror ni händer?! Ja, jag får denna jävla boll i fejjan också! Skoldagen avslutades med en Nk lektion, som slutade utan några fysiska skador.
   Jag och mamma for till Bergnäset och när vi ska fara därifrån så startar inte bilen. Vi bråkar ett tag med den och sitter och surar där i mörkret. Och efter 50 minuters tjurande och klagande och svärande så bestämmer vi oss för att ta bussen, vilket vi gör. Och väl på Smedjan, vad tror ni händer? Vi höll på att missa bussen hem! Men vi hann, med nöd och näppe!
Så ja, denna dag hade jag helst stannat kvar i sängen.

 Nu får jag väl lägga mig o se film eller något, så jag inte kan göra illa mig.
Men då ska ni få se, då exploderar väl tvn eller nå......

Bejbie jag kan se hur du gråter fast dina ögon är torra
jag ber till gud och jag tackar han för han gör så du orkar
Och jag kan se hur själen din lider i tvivel försöker
att upprätthålla det vi har och nå det livet du söker
Och varje morgon vaknar du med rädslan i magen
den rädslan för att inte ha mig kvar i slutet av dagen
Så du ringer mig oavbrutet för du tycker min röst
ger lite plåster på såren men inte mycket till tröst
När jag e stressad i telefonen helt ointresserad
av vad du har att berätta och säger nog inte mera
än att jag måste gå, hinner inte, har inte tid
och ger dig inga tecken på att jag vill ha dig kvar i mitt liv
Men älskling lyssna nu och lita på mig
har aldrig velat släppa dig sen första dagen jag såg dig
Och vi ska kämpa tillsammans för meningen
du är mitt allt så snälla låt mig få se dig le igen

Det finns ingen ursäkt för hur jag beter mig ibland
jag är så självisk jag vet det, men älskling ge mig din hand
Låt mig se dig le litegrann, jag lovar och menar det här
har börjat förstå vad jag gör och vill inte leva såhär
Du förtjänar så mycket mer efter allt du gjort för mig
i vått och torrt när jag vart nere har du trott på mig
Under alla nätter jag gråtit mig genom ångestattacker
så har du torkat mina tårar och sagt att det kommer ordna sig
Och det kändes bättre då, men en natt fick du ändå slå 112
och följde med mig in till akuten och vänta i timmar
Du är värd hela världen för hur du kämpat i dimman
alltid stått vid min sida och funnits där när jag behöver
Men ändå glömmer jag bort det sedan när det gått över
och sviker dig om igen och det är på mig det är fel
Men det finns bara en och det är med dig jag blir hel

Du måste tro vad jag säger nu jag är ärlig, jag vet
hur jag kan bete mig som skit, det är förjävligt och det
måste få ett slut fort innan du bryter ihop
Jag vill försöka förändra för jag har hört dina rop
som jag tidigare bara skitit i och tystat ner
då mina svar har varit: pallar inte lyssna mer
Men bejbe du vet, ja, du vet hur jag mår
och du vet också vad jag gått igenom nu under ett år
Fram och tillbaka till psyket för att få prata ut
om att jag inte kännt nån mening när allt snart är slut
Men det börjar bli bättre nu, och du är den att tacka
som fått mig upp på fötter igen för att tända facklan
Det var därför jag aldrig rörde tabletterna som dem gav mig
jag visste jag kunde klara vad som helst bara jag har dig
Så förlåt mig för all skit som du fått ta, kom ihåg så länge du älskar mig är det du och jag